känslor å sånt
Okej vi måste prata om olika känslor och tillstånd vi hamnar i. Gör ni så, liksom stannar upp och bara; nu är jag arg. Varför är jag arg? Vad är det för datum? Vad åt jag igår? Vad sa Nichlas senast vi pratade? Hur är barnen? Har jag städat? Känner jag mig snygg och smal? När hade jag sex senast? Liksom uteslutningsmetoden.
FAN vad arg jag är. Det är den oklippta gräsmattans fel. Eller den där finnens fel. Fattar ni? Är det bara jag?
Jag är så när det gäller allt. En grubblare. En hummare.
Och blir jag arg så blir jag – väldigt arg.
Och är jag glad – samma där.
Man kan ju bli glad och ledsen och arg och vilsen och allt det där. Men vet ni vad jag älskar mest av allt? Att bli inspirerad. Vad sjutton är det som händer då egentligen? Det blir värsta festen inombords, alla är bjudna. Jag ser saker i periferin som jag annars aldrig sett. Jag känner, jag älskar, jag andas och jag SER.
Det händer saker.
För ett par år sedan satt jag i en soffa tillsammans med en man som jag var jättejättekär i. Jag tänker att kärlek är grunden till allt. I den här soffan fanns det högtalare, inbyggda högtalare, för känslans skull då tänker jag. Dom här högtalarna vibrerade, ganska rejält vid typ en pangpang scen på tv osv. Ni fattar? Helt fantastiskt ju. Så jag satt där i soffan, kär och med vibrerande högtalare under rumpan och började hålla för öronen. Jag såg på mannen vid min sida och kände bullret under mig. Jag blundade, och kunde känna känslan i scenen. Så härligt ju! Jag kan inte bara se och höra, jag kan känna också! Det här är inledningen till att jag sen tog kontakt med hörselskadas riksförbund och gick med i olika organisationer för synskadade (egentligen bara en parentes), men det är ju det som händer när man blir inspirerad! Saker händer. Jag känner. Jag tänker. Vart vill jag komma? Jo bara att jag älskar sådant. Känslan när man lämnar yogastudion. När man precis träffat en underbar vän. När man sett en bra film eller läst en härlig bok. Saker som öppnar upp inspirationcentrumet liksom. Scenen när allt är, enkelt.
Sen kan den här scenen övergå till ny epok- på en dag. Då är det hjärndött. Mcdonaldskänsla. Mina fötter i ständigt blöta gymnastikskor, vilse i skogen på skol-orienteringen en svinkall höstdag. Fyfan för dom dagarna alltså. Det tar så lång tid innan man kommer hem. Alla är hungriga. Alla vill sova. Alla är sjuka. Alla vill allt men ingen vill något. Hur GÖR ni för att klara av dom dagarna? Liksom nu är jag arg, varför är jag arg, vad är det för datum…(?).
FAN vad arg jag är. Det är den oklippta gräsmattans fel. Eller den där finnens fel. Fattar ni? Är det bara jag?
Jag är så när det gäller allt. En grubblare. En hummare.
Och blir jag arg så blir jag – väldigt arg.
Och är jag glad – samma där.
Man kan ju bli glad och ledsen och arg och vilsen och allt det där. Men vet ni vad jag älskar mest av allt? Att bli inspirerad. Vad sjutton är det som händer då egentligen? Det blir värsta festen inombords, alla är bjudna. Jag ser saker i periferin som jag annars aldrig sett. Jag känner, jag älskar, jag andas och jag SER.
Det händer saker.
För ett par år sedan satt jag i en soffa tillsammans med en man som jag var jättejättekär i. Jag tänker att kärlek är grunden till allt. I den här soffan fanns det högtalare, inbyggda högtalare, för känslans skull då tänker jag. Dom här högtalarna vibrerade, ganska rejält vid typ en pangpang scen på tv osv. Ni fattar? Helt fantastiskt ju. Så jag satt där i soffan, kär och med vibrerande högtalare under rumpan och började hålla för öronen. Jag såg på mannen vid min sida och kände bullret under mig. Jag blundade, och kunde känna känslan i scenen. Så härligt ju! Jag kan inte bara se och höra, jag kan känna också! Det här är inledningen till att jag sen tog kontakt med hörselskadas riksförbund och gick med i olika organisationer för synskadade (egentligen bara en parentes), men det är ju det som händer när man blir inspirerad! Saker händer. Jag känner. Jag tänker. Vart vill jag komma? Jo bara att jag älskar sådant. Känslan när man lämnar yogastudion. När man precis träffat en underbar vän. När man sett en bra film eller läst en härlig bok. Saker som öppnar upp inspirationcentrumet liksom. Scenen när allt är, enkelt.
Sen kan den här scenen övergå till ny epok- på en dag. Då är det hjärndött. Mcdonaldskänsla. Mina fötter i ständigt blöta gymnastikskor, vilse i skogen på skol-orienteringen en svinkall höstdag. Fyfan för dom dagarna alltså. Det tar så lång tid innan man kommer hem. Alla är hungriga. Alla vill sova. Alla är sjuka. Alla vill allt men ingen vill något. Hur GÖR ni för att klara av dom dagarna? Liksom nu är jag arg, varför är jag arg, vad är det för datum…(?).